Fönsterhistoria

Det äldsta fönstret var bara ett hål i taket, som hade till uppgift att släppa ut röken från eldstaden och samtidigt släppa in dagsljus. När skorstenar började användas, blev hålet i taket till ett rent ljusinsläpp. Det täcktes då med ett genomsiktligt material som t ex skrapade djurhudar, oljat papper eller fiskblåsor. Så småningom flyttades fönstret ner från taket till väggen där det var bättre klimatskyddat. En äldre benämning på fönster är vindöga.

 

Glas

Glas är ett gammalt material och det betraktades länge som en lyxvara. Glastillverkningen startade i Sverige på 1600-talet. Till glasrutor användes blåst glas. I början kunde man inte göra större glasrutor än 10x15 cm. Men mot slutet av 1700-talet ändrade man metod för blåsningen av glaset och det gick att göra rutor som var upp till 50x50 cm. Metoden förfinades med tiden så att större rutor kunde tillverkas. Metoden användes fram till 1920-talet då maskinglas började tillverkas. Glasformaten kunde då ytterligare ökas.

 

Under medeltiden började glas allmänt att användas i fönster i kyrkor och kloster. Men glas var dyrt i inköp och mellan åren 1743 och 1809 fick man till och med betala skatt för det. Det kanske är en orsak till att det dröjde ända till 1800-talet innan det blev vanligt med glas i fönster även i enklare bostadshus.

 

Utseende

Fönsters utseende har förändrats mycket under årens lopp och varje tidsperiod har haft ”sina” fönster. Utseendet har till största delen bestämts av hur stora glasrutor som kunnat tillverkas och hur stora hål som kunnat göras i väggkonstruktionen. Utseendet har naturligtvis också påverkats av husens övriga fasadutformning.

 

I och med att glasrutor till en början bara kunde tillverkas i små storlekar så blev man tvungen att använda sig av spröjsar i fönstren för att hålla fast de små rutorna. Spröjsar var alltså från början en nödvändig konstruktionsdel i fönster. Efter det att glasrutor kunde tillverkas i större storlekar har spröjsar i stället fått en rent arkitektonisk betydelse i ett fönsters utseende.

 

Färg

Den utvändiga färgen på fönster har varierat under åren. Fram till ca 1910 var fönstersnickerierna mörka, vanliga färger var rödbrunt, brunt eller grönt. Därefter förekom både mörka och ljusa färger, bland annat vitt. På 1940- och 1950-talen var det vanligt med tvåfärgade fönstersnickerier, bågarna var vita medan karmarna var mörka i t ex blått eller grönt. På 1970-talet blev det vanligt med mörklaserade fönster, medan fönster idag i allmänhet är vita. Färgen på fönstersnickerierna invändigt var förr alltid vit oavsett vilken färg de hade utvändigt. Det är först under de senaste 30 åren som fönstren oftast målas i samma färg både utvändigt och invändigt.

 

1880-1890-tal 1900-1910-tal

 

1920-tal 1930-tal

 

1940-1950-tal 1970-tal

 

Fönster från olika tidsperioder varierar med avseende på storlek, utformning och utvändig färg.

Foto: A Olsson-Jonsson

Referenser

BJÖRK, C., KALLSTENIUS, P., REPPEN, L. 1984, 2000. Så byggdes husen 1880-2000. Arkitektur, konstruktion och material i våra flerfamiljshus under 120 år. Rapport T1:1984, Byggforskningsrådet (Formas) och Stockholms Stadsbyggnadskontor, Stockholm.

 

DVERRE, U., NILSSON, O. 1986. Fönster, utformning och typutveckling. Arkitektursektionen, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

 

OLSSON-JONSSON, A. 1988. Förbättring av fönsters värmeisolering samt upplevelse av fönsterbyten. Rapport R40:1988, Byggforskningsrådet, Stockholm.

 

 

Den äldsta typen av fönster var ett hål i taket eller ibland i gavelspetsen. Hålet fungerade som skorsten och ljusinsläpp.

Foto: B Jonsson, SP

 

 

Fönster med små glasrutor monterade i spröjsar. Av den ojämna speglingen i fönsterglasen kan man se att glaset är gammalt, blåst glas.

Foto: A Olsson-Jonsson

 

 

Den enklare bebyggelsen på landsbygden innehöll i äldre tider få och små fönster.

Foto: B Jonsson, SP