Mögel och röta

Mikrobiologiska organismer är ett samlingsnamn för svampar och bakterier. Dessa organismer behöver fukt och en viss idealisk temperatur för att kunna gro och växa. Eftersom sporer från mögelsvampar finns överallt i luften runt omkring oss finns det följaktligen på alla byggnadsmaterial, även då fönster. Normalt orsakar detta inga problem, utan det är först när det är tillräckligt fuktigt för sporerna att gro och växa till sig, som problemen med lukt och missfärgning uppträder. Långa tider av torka gör att t ex mögelsvampar blir inaktiva och dör. Många mögelarter har dock stor förmåga att överleva genom att bilda speciella vilosporer.

 

Om fuktskadorna däremot fortsätter, breder mögelangreppet ut sig och mera fuktälskande arter kan etablera sig. Blånadssvampar (starkt missfärgande) kan därför ses som ett tecken på möjligt rötangrepp. Slutligen etablerar sig rötsvamparna och bryter då ner materialets hållfastighet.

 

Vissa mögelarter avger en speciell lukt. Geosmin är det luktande ämne som mest förknippas med mögellukt och har påvisats i samband med tillväxt av jordbakterier (Actinomycetes) och en del mögelsvampar och beskrivs som ”mustig jordlukt”. En del mögelsvampar kan bilda giftiga mykotoxiner (mögelgifter).

Mögel och blånadssvampar

Mögelsvampar växer ofta i ”trådar” (hyfer) förenade till ett nätverk (mycel). För sin förökning bildar mögelsvamparna sporer (konidier).

 

Mögelsvampar gror, tillväxer och bildar sporer vid som lägst 70-80 % relativ luftfuktighet och tillväxten ökar vid högre och på fuktigt organiskt (t ex trä och papper) material. Fuktkvoten i trä skall minst vara 0,16-0,17 kg/kg.

Actinomycetes (”jordbakterier”)

Actinomycetes är en stor grupp svampliknande bakterier med mycel och riklig sporproduktion. Till skillnad från svamparna saknar de en avgränsad cellkärna och cellväggarna är av annan typ. Actinomycetes bildar mycelliknande strukturer och det krävs stor förstoring i mikroskop och god träning för att tillförlitligt kunna bedöma förekomst och frekvens. De kan växa på byggnadsmaterial som trä eller träbaserat material, plastfolie, korksmulepapp, mineralull, betong mm. Actinomycetes har måttliga näringskrav men gynnas av rik kvävetillgång. Många arter kan dessutom leva anaerobt, utan syre. Actinomycetes, framför allt av släktet Streptomyces, är kända som alstrare av unken lukt, till exempel källarlukt. Förekomsten sätts ofta i samband med jordkontaminering.

 

Jordbakterier kräver att relativa luftfuktigheten är från 75-80 % och högre, och att materialet har en fuktkvot högre än 0,20 kg/kg. Behöver en temperatur mellan 0 °C och ca 40 °C.

Rötsvampar

Rötsvampar orsakar vit- eller brunröta i trä, bryter ner vedens cellulosa och hemicellulosa, försämrar hållfastheten. Den värsta förstöraren i byggnader är Serpula lacrymans (Äkta hussvamp) som kan förstöra hållfastheten i en träkonstruktion på kort tid. Hussvampen har ett snabbväxande mycel, har stor sporproduktion (som påminner om kanelpulver!) och ett sinnrikt system med kärlsträngar för att klara sin vattenförsörjning.

 

Rötsvampar kräver en fuktkvot i materialet på mer än 0,28–0,30 kg/kg för att gro, det vill säga att fibrerna mättats med vatten, att det har utsatts för fritt vatten och att temperaturen är mellan 0 °C–25 °C.

 

 

RÅD

  • Torka upp kondens och fritt vatten i närheten av fönster. Missfärgning och mögel som uppstått på grund av återkommande kondens torkas med fördel av med klorbaserat rengöringsmedel.

  • Uppträder kondens på rutorna ofta – läs mer om kondensorsaker och försök åtgärda detta.

  • Om det uppstår fuktmarkeringar runt nederkant och underkant fönster och kondens kan uteslutas - läs i vårt kapitel om skador och försök åtgärda. Det behövs sannolikt skadeutredning och professionell hjälp med åtgärder.

 

Referenser

GRAVESEN, S., J. C. FRISVAD, R. A. SAMSON. 1994. Microfungi. Munksgaard, Copenhagen.

 

JOHANSSON, P. 1999. Mögellukt från jordkontaminerat byggnadsvirke. SP Report 1999:05, SP Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Borås.

 

JOHANSSON P. 2002. Mögel - syns inte alltid. SP Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Borås.

 

MUST, A. 2003. Stachybotrys chartarum. Pappersmögel. Byggnadsmykologisk dag. Sveriges Lantbruksuniversitet, Ulltuna.

 

SAMUELSON I. 2002. Hållbar sanering av fuktskadade byggnader. SP Rapport 2002:37, SP Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Borås.

 

Mögelsporer

Foto: E Gilert, Botaniska Analysgruppen vid Göteborgs Universitet

Typisk kondensskada med påväxt av en missfärgad mögelsvamp på inre fönsterbågen.

Foto: A Ekstrand-Tobin

Fuktmarkeringar och missfärgande mögelpåväxt på ett takfönster till följd av läckage och kondensskador.

Foto: A Ekstrand-Tobin

Skada av utifrån kommande läckage. Under den målade väven, på gipspappen fanns påväxt av svampen Stachybotrys chartarum.

Foto: A Ekstrand-Tobin

Hussvamp 'Serpula Lacrymans'

Foto: L Tobin, Anneling Consult AB

 

RISK

Återkommande kondens på träfönster kan leda till att först mögelsvampar etablerar sig och senare röta. I värsta fall kan även väggkonstruktionen ta skada. Var observant, ta reda på orsaken och åtgärda denna.