Skador

Orsaker till skador

Fönster kan ta skada på olika sätt av inifrån och utifrån kommande fukt. Inifrån är det framförallt kondens som kan orsaka skada. Hur denna kondens uppstår och kan förhindras redovisas i Kondens på fönster. Utifrån kommande fukt kommer huvudsakligen från regn.

Fuktskador på fönster av utifrån kommande fukt är resultatet av regn och blåst i kombination med otätheter i anslutning till fönstret. Det kan vara otätt mellan fönstrens sidokarmar och husfasad, otätheter i anslutningen mellan fönster och fönsterbleck eller att själva fönstret släpper igenom fukt. Värsta scenariot är naturligtvis regn i kombination med hård blåst, så kallat slagregn eftersom fritt vatten då trycks in i fasaden. Vid slagregn kan dessutom vatten läcka in i väggen eller fogen mellan karm och vägg och på så sätt påverka fönstret. Även snö som blir liggande på utsidan av karmen och smälter kan fukta upp fönstret.

Vanligen uppstår skador på ett fönsters nedre delar. Dessutom är det vanligare med skador i fönster som är utsatta för sol, väder och vind. Att skadorna är koncentrerade till fönstrens nedre delar är tecken på att de flesta skador orsakas av fritt vatten som runnit ner utifrån, ovanifrån eller genom otätheter i konstruktionen.

Anledningen till att träfönster angrips av rötsvampar är ofta en kombination av händelser. Det gemensamma är alltid att trävirket är mycket fuktigt under en längre tid. För att röta ska uppstå i virke måste fyra villkor uppfyllas samtidigt:

Tillgång till näring (finns i det obehandlade trävirket)
Syre (finns i luften)
Temperaturer mellan 4–40 °C
Att fuktkvoten i träet är över 0,20 kg vatten/kg trä (20 % fuktkvot)

Om en eller flera faktorer saknas klarar sig virket från röta. Genom en väl genomtänkt konstruktion kan man se till att fuktkvoten aldrig överstiger risknivån för rötsvampar. Om virket skyddas genom impregnering gör detta att rötsvamparna inte kan tillgodogöra sig näringen i träet.

I flera av referenserna nedan beskrivs olika orsaker till att röta uppstår på fönster, eller egentligen varför det blir så hög fukthalt i träet. Ofta är det kombinationer av följande:

Tät fogmassa mellan karm och vägg är placerad på fönstrets utsida. Fukt som kommer in bakom fogmassan har svårt att torka ut. Sådan fukt kan t ex komma från läckage i fogen eller från diffusion av varm fuktig luft inifrån. Fogen mellan karm och vägg skall vara utformad så att den är regntät på utsidan och vind- och diffusionstät på insidan, se Att täta fönster.
Ytbehandlingen är för tät på utsidan. Fukt som kommit in i träet har svårt att torka ut om ytbehandlingen utvändigt är för tät. Fukten kan komma in utifrån via sprickor i träet eller inifrån via konvektion, d v s luftrörelser inifrån och ut med varmluft som kyls ned och kondenserar. Samma princip gäller här som för väggar i allmänhet – ytbehandlingen skall vara tät inåt och öppen utåt.
Fönsterkonstruktionen är utformad så att fukt kan ansamlas i fickor. De svaga punkterna i fönster är de nedre hörnsammanfogningarna mellan karmens understycke och sidstycke samt sammanfogningen mellan mittpost och karmunderstycke. I dessa fogar finns ändträ på någon av delarna och vatten som tränger in i fogarna kan lätt sugas upp av ändträet. Fogarna kan tätas med fogmassa för att undvika skador.
Kittet eller glasningslisten samlar vatten. Fönsterkitt åldras och kan spricka och trilla bort. Likaså kan vidhäftningen mellan kitt och glas vara dålig. Både sprickor, borttrillat kitt och dålig vidhäftning gör att vatten kan sugas in och nå träet i bågarna och därmed ge upphov till röta. För glasningslister är det viktigt att hörnanslutningarna blir täta så att vatten inte kan tränga in där och skada bågen.
Fönstret är placerat för långt ut i fasaden och det blir därför oskyddat. Ju längre ut i fasaden ett fönster placeras desto mer utsätts det för väder och vind. Genom att placera fönstret så långt in i fasaden som möjligt ökas skyddet mot t ex slagregn. Den omgivande fasadöppningen fungerar då som ett regnskydd och regnbelastningen på fönstret blir mindre.
Fritt vatten kan tränga in i fasadskiktet och rinna ner på karmen. Vissa ytterväggar uppbyggda av olika skikt kan ibland ge upphov till att vatten på olika sätt tränger in genom fasaden och sedan rinner ner på karmens överstycke och ger skador på fönstret. I dessa väggkonstruktioner är det viktigt att karmens översida skyddas av ett droppbleck så att vattnet leds bort från karmen.
Täckplåtarna i beklädda fönster är dåligt luftade vilket hindrar att träet kan torka ut. Fönster med en utvändig beklädnad av aluminium eller annan metall kan skadas om beklädnaden sitter för tätt mot träet genom att fukt då stängs inne. Det finns också risk för att vatten sugs in kapillärt i trävirket. Metallbeklädnader skall monteras med en luftning mellan metallen och träet.
Fönsterblecket är felaktigt monterat i karmen eller otätt vid spikhål. Fönsterbleck skall monteras så att det blir tätt mellan blecket och karmunderstycket så att inget vatten kan tränga in. Det får inte heller finnas otätheter vid spikhålen. Ett sätt att få det tätt är att lägga en fogmassa mellan blecket och karmen innan blecket spikas fast. På de flesta fönster är fönsterblecken monterade i ett fräst spår i karmunderstycket. Detta är emellertid inte någon bra lösning, eftersom vatten kan tränga långt in i karmen och ge allvarliga rötskador om det inte är tätt vid infästningen.
Vatten sugs in via små sprickor och springor. Ett fönster av trä rör sig och torkar ut i solvärme. Detta kan ge upphov till sprickor i träet där vatten kan tränga in och förorsaka rötskador. Detta gäller framförallt ett dåligt underhållet fönster. Om fönstret har satt sig eller är skevt på annat sätt kan sprickor och springor uppstå så småningom. Detsamma gäller vid kvistlagningar, fingerskarvar eller limfogar.
Fönstret är tillverkat av dåligt trävirke. Andelen splintved i trävirket får inte vara för stor eftersom splintved suger vatten bättre än kärnved. I de mest väderutsatta delarna i ett fönster, karmunderstycke och bågunderstycke, skall andelen kärnved vara stor. Trävirke med sprickor i träet vid lagningar och dylikt eller med gamla fuktskador från lagringstiden är inte lämpligt till fönster.
Fönstret är målat med ett olämpligt färgsystem. Färgsystem som inte tränger in i träet tillräckligt ger inte heller tillräckligt fuktskydd.
Eftersatt underhåll. Vid eftersatt underhåll uppstår det sprickor i färgskiktet som gör att fukt kan tränga in. Underhåll omfattar inte bara ommålning utan även justering av beslag, lagning av sprucket kitt m m, se Underhåll.
Fönstret har stormhakar monterade i karmen. I fönster med så kallade stormhakar monterade utvändigt i fönsterkarmen är det tydligt att vatten kan tränga in och orsaka skador i karmunderstycket, beroende på att skruvinfästningen är otät.

Fukt som trängt in i träet måste kunna avdunsta om skador inte skall uppkomma. När solen skiner på fönstret värms det fuktiga träet upp och betingelserna för röta ökas. Detta tillsammans med den större slagregnspåfrestningen från söder och väster och snabbare nedbrytning av målningen kan vara förklaringen till varför skador är mera frekventa på sydfasader än andra fasader.

Att undvika skador

För att i möjligaste mån undvika skador på fönster rekommenderas att:

Montera fönster innanför fasadliv. Om ytterväggarna är uppbyggda av olika skikt bör översidan av fönstrets karm skyddas mot rinnande vatten genom ett droppbleck.

Fönsterkonstruktionen utformas så att vatten lätt kan rinna bort och ändträet inte utsätts för vatten. Ändträet bör dessutom gärna behandlas med fuktskyddande medel innan hopsättning.
Fönsterblecket bör luta minst 14° och helst 45° så att vatten snabbt rinner undan och inte stänker upp på fönstret.
Anslutningen mellan fönsterbleck och karm och sidosmyg utförs noga, gärna med fogmassa.
Man bör måla fönster med ett färgsystem som innebär att grundmålningen väl tränger in i träets porer. Fabriksmålning antas ge erforderligt fuktskydd.
Lasyrfärg ger inte rötskador i samma omfattning som andra ytskiktssystem, men kräver dock tätare underhåll.
Träet kan istället för att målas, skyddas av metallprofiler, vanligen aluminium. Då ska öppningar och skarvar utformas så att regnvatten i möjligaste mån hindras från att tränga in. Avståndet mellan metallprofil och trä ska vara minst 6 mm. Upplagsytorna mot träet bör ha högst 20 mm bredd och utgöra högst 1/3 av ytan. Utrymmet mellan metallprofil och trä skall stå i förbindelse med uteluften. Träet skall vara impregnerat, grundat eller täckmålat.
Det är viktigt att fönstret är lufttätt för att vinden inte skall kunna pressa in regnvatten igenom fönstrets olika delar.

Anledningar till fönsterbyten

Det finns flera anledningar till varför man byter fönster i en byggnad. Fönstren kan vara dåligt underhållna och i så dåligt skick att de måste bytas mot nya, det är alltså inte ens lönt att renovera dem. En annan anledning kan vara att man vill byta till mer lättskötta och funktionella fönster. Det kan också vara så att man vill förbättra fönstrens värmeisolerande förmåga och därmed spara energi. I detta senare fall finns även möjligheten att bygga om befintliga fönster till mer energisnåla genom att montera in en extra ruta eller att byta ett av fönsterglasen mot ett glas med lågemissionsskikt. Slutligen kan man vilja förbättra fönstrens ljudisolering genom ett fönsterbyte.

När man byter fönster i en byggnad är det viktigt att tänka på den arkitektoniska helheten, att välja fönster som passar i byggnaden. Det gäller inte bara omsorg om det nya fönsterutseendet utan även omsorg om kringarbetena. Att resultatet blir bra behöver nödvändigtvis inte innebära att man byter till exakt likadana fönster som tidigare. Huvudsaken är att man försöker behålla så mycket som möjligt av husets ursprungliga karaktär. Här spelar färgen på fönstersnickerierna en viktig roll.

Exempel på lyckade fönsterbyten. I den övre fasaden i Jugendstil har de nya fönstren fått exakt samma utseende som de gamla. I den nedre fasaden har man gjort ett varsamt byte av fönstren där husets karaktär bibehållits.

Referenser

BECKER, B., T. FOLLIN, H. PETTERSSON, S. SÖNDERGAARD. 1981. Fukt. Ytterväggar Fönster. T30:1981, Byggforskningsrådet, Stockholm.

BYGGFORSKNINGSRÅDET. 1982. Fönsterskador. Skador och underhåll. Skador och åtgärder. T39:1982, Byggforskningsrådet, Stockholm.

HAGENTOFT, C.-E. 2002. Vandrande fukt Strålande värme - så fungerar hus. Studentlitteratur.

HÖGLUND, I., B. O. PETTERSSON, B. ÅHLGREN. 1984. Fönsterteknik. Byggförlaget, Stockholm.

NEVANDER, L. E., B. ELMARSSON. 1981. Fukthandbok - Teori Dimensionering Konstruktion. AB Svensk Byggtjänst, Stockholm.

NEVANDER, L. E., B. ELMARSSON. 1994. Fukthandbok - Praktik och teori. AB Svensk Byggtjänst, Stockholm.

OLSSON-JONSSON, A. 2001. Långtidsprovning av fönster - Erfarenheter av fönsterbyten. SP Rapport 2001:31, SP Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, Borås.

OLSSON-JONSSON, A. 1988. Förbättring av fönsters värmeisolering samt upplevelse av fönsterbyten. Rapport R40:1988, Byggforskningsrådet, Stockholm.